Herrgården mitt i Billdals park har anor från mitten av 1500-talet. På slutet av 1600-talet ägdes egendomen av familjen Prytz. 1770 såldes gården, som på den tiden hette Belledahl, till herr L. Synnerberg för 14 000 daler silvermynt. Från 1860 och framåt har fyra kända göteborgsfamiljer, Dickson, Krüger, Lindberg och Werner, ägt Billdals gård och använt den som sommarbostad. På Dicksons tid låg mangårdsbyggnaden längre norrut i parken, men eftersom den inte ansågs vara tillräckligt representativ uppfördes den nuvarande byggnaden och Billdals park anlades.
Industrimannen Gustaf Werner, som var ungkarl, ägde gården från 1910 till sin död 1948. Tillsammans med sina ogifta systrar Maria och Hilda bodde han på Billdals gård från maj till september månad. De tre syskonen levde ett lugnt och stilla liv.
Werner lät modernisera gården. Hela stall- och ladugårdsbyggnaderna byggdes om 1915 och två arbetarbostäder uppfördes.
På 30-talet fanns omkring 45-50 mjölkkor och 30-35 tjurar och ungdjur. Cirka 35 män och kvinnor hade fast anställning med fri bostad och en lön på ungefär 140 kronor i månaden för männen och 30 kronor för kvinnorna.
Den nuvarande lägerstugan är ett före detta värdshus som så småningom blev förvaltarbostad. 1906 låg telefonstationen här. Det vi numera kallar bryggeriet var dels ett mejeri och dels ett bränneri.
1949-63 förvaltades gården av Gustav Werners dödsbo och övergick sedan i kommunens ägo.
Under slutet av 60-talet fram till början av 80-talet hade man ridläger på Billdals gård. Eleverna bodde i det stora huset i parken. Det var ”farbror Stig”, Stig Svensson, som arrenderade gården under den här tiden. Tillsammans med Britta Pripp-Norling som disponerade ett av stallen, det så kallade Britta stallet, ordnades sommarläger och gruppridning i parken. Britta Pripp–Norling, släkting till Gustav Werner, var en alert kvinna som körde rally. Hon importerade ponnyer från England och arrenderade på ett livslångt kontrakt herrgården, ett av stallen och vissa hagar.
Stig hade stutar, men köpte även in ett par ridhästar och det var med dem han startade ridskolan. Carina Olofsson, då Johansson, var med från början. Hon började rida i Billdal 1975. Då fanns det ett 20-tal hästar på gården. Lektionerna leddes av två militärer från kavalleriet, Gerhard Udd och Bertil Christoffersson. Om dessa herrar finns mycket att berätta. De var militärer av den gamla stammen. Med långpiska i handen kunde Christoffersson säga” Vi tar galoppen först, så är vi av med den” medan Udd sägs ha pekat på en blek ridskoleelev och suckat ”ställ dig sist i kön. Det är ändå ingen idé”.
Hur det nu gick till, så lärde dessa barska herrar många av de profiler som finns i och kring Billdals Ridklubb i dag att rida. Där sprang till exempel Birgitta Karlgren, nu Wallenstam, med håret på ända. Maria Holdhaus, då ännu lockigare, regerade och domderade lika frejdigt som nu. Där var Maria P:son, Renée Åkerdal och många, många fler. Stalltjejer som fortfarande håller fast vid sin stora kärlek till hästen.
I luckan på ridskolan satt farbror Stig själv och delade ut hästar till eleverna. På vintern bodde han i Högsbo, men på sommaren flyttade han ut till lägerstugan med sin familj. Klara Nilsson började rida på Billdal 1987 då hon var 8 år. Efter ett tag hyrde hon och en kompis en egen häst som de stallade upp på gården. I samma gäng red BRKs jazzsångerska Dudda, vår miljöingenjör Helena Martinell, med flera.
Samtidigt som klubben tog över verksamheten, kom Carina Olofsson tillbaka till Billdal och började arbeta som tränare. Tjejgänget på stallet passade lilla Tess, Sussie Pålsson övertalades att bli hopptränare och Klara köpte egen häst. Britta Pripp-Norling hyrde ut platser i sitt stall och gjorde som hon ville med de delar av gården som var hennes revir. I den stora gräshagen vid infarten till gården gick en tjur vid namn Ferdinand och betade.
Billdals Ridklubb, BRK, startades av en grupp privathästägare som hade sina hästar inackorderade på gården. Ridskolan och dess elever var ganska åsidosatta till en början, men runt 1980 kom nya krafter in i styrelsen, även från ridskolesidan och så började utvecklingen mot den blomstrande förening vi har i dag.
Efter 1993 skedde en stor förändring i och med att klubben nu skulle driva ridskola i egen regi. Med Carina som nybliven ridskolechef drogs det igång ridläger som snabbt blev mycket populära. Knatteridning startades första gången med 5 barn i en grupp, men redan efter ett par gånger var det tre fulla grupper. I dag har vi en kö på ca 150 barn till vårt ridlekis.
Hösten 2003 byggdes ett nytt ridhus med ridbana 80x24 meter, ett nytt stall med plats för ytterligare 20 lektionshästar. Vi har ca 850 medlemmar, ca 650 elever och totalt 80 hästar varav 40 lektionshästar.
Klubben har fortsatt att växa och hösten 2010 kunde vi inviga ytterligare ett ridhus i anslutning till det gamla.