Det bara att acceptera att konkurrensen i löpgrenarna är större ute i världen. Johan Wissman och Malin Ewerlöf är i stort sett de enda löparna, utan häckar och hinder, som har gjort sig gällande i modern tid. Johans formidabla säsong 2007 renderade i en imponerande 6:e plats på 400m i världsrankingen. Midde Hamrin (mamma till Eric Senorski) och Gävlefödda Malin Ewerlöf hör till undantagen i svensk löparhistoria. Midde rankades som 5:a på 5000m 1990. Malin fick sitt stora genombrott i samband med landskampen mot Ungern och Schweiz på Gunder Hägg Stadion 1988. Hon utvecklades därefter mot världstoppen och rankades 9:a på 800m tio år senare. En otrolig bekräftelse på hennes löparförmåga.
Vi får backa tillbaks våra stoppur till mitten av 1970-talet för att hitta svenska slätlöpare på världsrankinglistorna. Ulf Högberg och Anders Gärderud lockade då storpublik till Sveriges friidrottsarenor. Ulf var ständigt steget före och rankades som bäst som 8:a i världen på 1500m 1971 och 1974. Anders var också lovande. Placeringar 8-10 på samma distans under åren 1967- 74. Vi känner förstås mer till hans OS-guld och dubbla världsrekord på 3000m hinder. Dagens unga aktiva känner igen Anders som kunnig bisittare till TV-sportens Jacob Hård.
Vi får gå ytterligare tillbaks i tiden till 1940- och 50-talet för att hitta svenska världslöpare. Gefle IF:s medeldistanslöpare skämde bort oss rejält under den eran. Gunder Hägg satte 11 världsrekord på distanserna 1500m-5000m 1941-42. Han skulle förstås ha toppat världsrankingen om en sådan hade funnits. IAAF:s världsranking startade 1947. Vi hittar direkt nya GIF-löpare. EM-silvermedaljören Henry Eriksson och Gösta ”Sågmyra” Bergkvist rankades 2:a och 3:a på 1500m. Henry vann OS-guld i London och rankades som världsetta på samma sträcka året efter. Ingvar Bengtsson rankades 4:a på 800m. Han tävlade det året för sin moderklubb Söderhamns IF.
Gefle IF satte flera världsrekord i stafett under 1949. Fyra av grabbarna fanns med på världsrankingen det året. Här följer världsrankingen; 800m Olle Åberg 4:a och Ingvar Bengtsson 5:a. 1500 Gösta Bergkvist 8:a och Henry Eriksson (småskadad) 10:a. Det var tider det!
Olle och Ingvar kompletterades under inledningen på 50-talet av Sune ”Hållsta” Karlsson. Sune var världsetta på klassiska 1500m under 1953. Han rankades som fyra av IAAF,
Dan Waern är den senaste i raden av våra duktiga medeldistanslöpare på världsrankinglistorna. Dan tävlade dock för Örgryte IS när han var som allra bäst. Han var 2:a i världen på just 1500m 1959.
Löparundret i Afrika
Nya löparförmågor började tävla i Sverige i slutet på 1960-talet. Redaktören talar om kenyanska löpare av yppersta världsklass. Kipchoge Keino är den mest kände från första epoken.
Redaktören har, som jag har nämnt tidigare, dessa fantastiska löpares autografer från friidrottsgalorna på Strömvallen i slutet på 1960-talet. Löparna fick plötslig möjligheter att skapa en ekonomisk tryggad framtid för resten av sina liv. Även om den hemska sjukdomen malaria plockar bort dem allt eftersom.
Det afrikanska kvinnliga löparundret startade betydlig senare än det manliga. Våra svenska tjejer kunde därför vara med konkurrera i världsrankingen in i modern tid.
Karin Lundgren sitter idag i Svenska Friidrottsförbundets styrelse tillsammans med bl.a vår egen Mats Åkerlind. Karin gjorde några års tävlingsuppehåll i slutet av tonåren för att sedan bli en löpare av världsklass åren 1967-70. Hon rankades 3:a i världen på 400m 1967. Sprintern Linda Haglund sprang rakt in i världseliten åren kring 1980. Silvermedalj på 100m i Moskva-OS samma år blev toppen på hennes karriär. Hon och hennes finske tränare Pertti Helin blev tråkigt nog avstängda för dopingbrott något år senare. Supertalangen Inger Knutsson skämde bort oss i början på 1970-talet. Hon rankades som bäst 3:a på 3000m 1973.
Är hoppet ute för svensk medel- och långdistanslöpning i framtiden? Troligen inte. Det kommer förmodligen inte bero på att vi satsar på intensivare rekrytering och tuffare träningsmetoder. Snarare på att den idrottsliga prestationsnivån i världen på distanserna 800m och uppåt kommer att stagnera för att sedan avta. Våra just nu starkaste kort Adil Bouafif, Isabellah Andersson och Moa Hjelmer kommer att närma sig världseliten inom slätlöpning.
Våra nordamerikanska och karibiska pojkar och flickor kommer troligen att fortsätta dominera inom kort och lång sprintlöpning. Allt beror säkerligen på hur den ekonomiska utvecklingen i regionen blir. Stor arbetslöshet inom låg- och medelklassen lockar till satsning. Med eller utan förbjudna metoder. Vi får vänja oss vid att dessa löpare, likt dagens hockeyspelare, fortsätter långt upp i åldrarna. Alternativet är arbetslöshet.
Idrotten i de flesta afrikanska länder lever med ytterst knappa ekonomiska resurser.
Valet mellan att få ett mål mat för dagen blir sjävfallet viktigare än att köpa in teknisk friidrottsutrustning. Både Du och jag vet att det kostar skjortan att köpa in häckar, höjd- och stavmadrasser, stava, släggor och spjut. Vi har toppmoderna Gunder Hägg Stadion. Men fortfarande ingen friidrottshall. Friidrotten i de flesta afrikanska länderna har det betydligt kärvare på arenafronten än vad vi har.
Vårt idrottsliga och högst egoistiska hopp står till en ekonomisk positiv utveckling i Afrika och Sydamerika. En sådan är tydligt på gång. Tro mig. Den dagen kommer tidigare än vad både Du och jag tror. Den industriella revolutionen i Afrika har nämligen redan börjat! Kineser och indier pumpar in massor av friskt kapital i östra delarna av Afrika idag. Nya tillverkningsindustrier startar upp varje vecka. Vi får vänja oss vid att i framtiden se afrikanska bilar, väldigt lika Volvo och SAAB, på våra gator och vägar. Då har inte de afrikanska pojkarna och flickorna samma motivation för att satsa helhjärtat på friidrott.
Diskuterade klassiska "finnkampen" med A. Lennart Julin för några år sedan. Förr i tiden var landskampen blodigt allvar. Framförallt för vårt broderland. Idag har finnarna har ej längre behov av att visa sig på styva linan i de olika friidrottsgrenarna. Deras ekonomi är numera på samma nivå som den svenska. Finska pojkar väljer stålarna före äran. Pengar finns att hämta i hockeyn och fotbollen. Situationen blir troligen densamma i Afrika. Men man skall aldrig säga aldrig. Tänk om det blir en African Hockey League?
Hur kommer friidrotten i allmänhet och löpningen i synnerhet att locka publik, media och sponsorer i framtiden? Vi vill även i fortsättningen se världsrekord slås på våra friidrottsarenor. Troligen i helt nya grenar som höjdhopp med jämfotahopp och varför inte 5000m med pistolskyttestationer längs vägen.
Vi måste avslutningsvis, dessa nyårstankar, konstatera att vi svenskar, européer och amerikaner har haft en väldans tur att det inte finns snö i Afrika, förutom på Kilimanjaros topp. Vi hade garanterat fått det betydligt jobbigare att greja mästerskapsmedaljer och placeringar på världsrankinglistorna även i teknikgrenarna.
Vad tråkigt det vore att sitta framför TV:n och skåda Hellner och Kalla & co få storstryk av ett koppel kenyanska och etiopiska skidlöpare i Tour de Ski. Det är även super att de afrikanska länderna inte har infört allemansrätten.
IAAF:s världsranking