I fredagskväll lämnade vi Götene i tre bilar vid 17.30-tiden. Det var en dimmig kväll, frågan var om det skulle vara lika dimmigt i Borås. Men strax innan Fristad klarnar det upp och det blir en kväll med månsken över oss orienterare. Väl framme vid Borås Arena intog vi en liten del av läktaren och vi var den enda klubben som hade vår beachflagga uppe på läktaren. Ytterligare en bil kom och var hejaklack lite senare under fredagskvällen.
Nu var det snabba ryck för de första som skulle starta, på med pannlampor, skor, kompass och SI. Malin och CH följde med de första till starten och AK fortsatte att sätta på pannlampor på de som startade lite senare. Starten i år var strax väster som Arenan, vid stranden av Viskan. Som vanligt gick det fort för många, till och med så fort att flera av oss missade startpunkten och var redan vid första kontrollen innan kartan ens var passad och viken.
Banorna gick i ett industriområde, som senare blev ett köpningscentrum. Så det var till att hålla koll på om man skulle springa förbi Mediamakt innan nästa kontroll eller var det Willys. Flera av oss skulle också passera över en frostig bro två gånger inom någon minut, då vi hade en eller möjligtvis två kontroller innan vi skulle tillbaka igen. Alla skulle som avslutning in på Arenan och ha en passerkontroll, innan det var dags för näst sista och sista kontrollen. Målet var som vanligt inne på Arenan.
Efter loppet var det dags att duscha i de trånga och varma omklädningsrummen och korridorerna utanför dessa rum, men finns det hjärtrum så finns det stjärterum och en liten plats att ställa ner väskan på. Vilket var bra träning inför de kommande dagarna, för oj så trångt det var vid duscharna. Om man nu inte startade bland de sista förstås. Sedan var det dags för lite värmande kinamat, men den svalnade fort i den kyliga novemberkvällen.
När alla var klara, var det dags att försöka hitta till skolan där vi skulle sova. Efter en liten mindre felorientering fann vi skola, men just det vi fick inte göra vänstersväng och där borta var ju polisen. Två korsningar senare lyckas hela karavanen vända och kunde göra en säker höger sväng in på parkeringen efter bussen från Dalarna. In med packning, men oj var fanns listan som AK skulle skriva på. Ja, ett rum hade vi. Så nu fick vi städa lite innan vi kunde lägga ut liggunderlagen och pumpa madrasserna. Lagom till spöktimmens intåg, var alla klara och låg på sina sovplatser.
Lite sovmorgon på lördagsmorgonen blev det innan frukosten. Där efter packade vi inför Down-Hill-sprinten och vilade lite till. Innan det var dags att gå till starten för Äventyrsbanan. Som även i år var i Stadsparken och förundrade Boråsare undrade säkert vilka som intagit deras park, så här på lördagsförmiddagen. I år hade vi ett eget Klyftamolag som bestod av Oscar N, Julia, Klara, Irma, Isak, Rasmus, Albin och Sofia. Tillsammans med tre killar från Mariestad bildade Oskar D och J, Eric N, Erik S och Frank ett bra lag. För att förstå varje station kolla gärna in bilderna under fliken bilder på hemsidan. På första stationen skulle fem stycken i laget lyfta ut saker ur en fyrkant. Vid nästa skulle en puttekula förflyttas mellan två hinkar med rör, tyvärr räckte inte rör hela vägen så ungdomarna fick förflytta rören. Tredje stationen var ”blindbocksorientering”, svårt att hitta kontrollerna och stämpla när man inte ser något. Sedan var det dags för favorit i repris från förra året, chokladbollskatapulten. Liten förändring var det dock att två i laget skulle samla chokladbollarna i en korg. Till sist skulle lagen transportera vatten från Viskan till en hink och här fanns även en grodman uppe på ”torra” land.
Efter Äventyrsbanan fick vi lite paus innan lunchen, fast vi gick tidigt fick vi allt stå i kö. Falköpingsgänget försökte allt komma in före, men se de hade fel färg på biljetterna och fick allt snällt vänta till deras tid var inne. Fisk och potatis stod på meny. Sedan var det snabbt in och hämta väskan och i väg till Borås Arena. Till Arenan kom även de som åkte hemifrån på lördagen. Denna dag byte vi läktare så vi satt ovanför resultattavlan och det var närmare till allt. De som skulle starta först fick skydda på till starten och uppvärmda blev vi på vägen, då vi måste komma upp för att kunna springa nedför tillbaka till målet. Även denna dag gjorde de flesta av ungdomarna bra insatser. Några blev dock lurade i slutet av ett staket men det var ingen större fara. Varmt och trångt i duschen även denna gång. Lite snabb fika innan vi åkte tillbaka till skolan.
Innan vi gick till badet, hann CH och AK kolla hur några av ungdomar hade sprungit och det pratades vägval och karttecken. Badkassarna packades och vi knallade i väg till badet som ligger i Stadsparken. Väl framme saknades en biljett, men AK lämnade plastfickan i stället och det var okej. För det var ett mysterium varje gång vi skulle ha en biljett för att kunna göra något hela helgen. Ibland hade vi inga alls, ibland några för få och någon gång till och med någon över. Badet var som vanligt fullt med orienterare i alla åldrar, som hoppade från svikten, åkte vattenrutschkana, lekte i vågpoolen eller i lilla barnpoolen, simmade i simbassängen eller tog en paus i bubbelpoolerna. En och annan somnade visst i relaxavdelningen också. Efter nästan två timmars badande var det dags för ”hemgång” för Klyftamogänget. Upp med badväskan på rummet och sedan ner till kvällsmaten och lite köande innan vi fick färsbiffar och klyftpotatis med tzatziki. Vi fick nästan plats vid ett bord.
Sedan var det en mycket kort paus, med lördagsgodis och något att dricka som skulle hinnas inhandlas innan prisutdelningen och filmvisningen började. Vi var inte bland de vinnande lagen i år heller men ungdomar gjorde det bra ifrån sig ändå. Gandviks lag vann, före Ymer och kombinationslaget Skogshjortarna/Tranan. De flesta av ungdomarna och föräldrarna lämnade sedan aulan när filmen började. Men enligt de som såg den var den helt okej. Några av ungdomarna och ledarna satt utanför rummet och pratade en stund, innan det var dags för alla att inta luftmadrassen eller liggunderlaget för att ladda batterierna för Zoorienteringen.
Nästan upp samtidigt som tuppen gällde denna söndag, innan frukosten packades det mesta ner. Vi gick i omgångar ner till frukosten och sista gänget hade otur att hamna bakom ett stort gäng och dessutom tog gröten slut, så vänta blev lite längre än planerat. De tog dock och bar ner lite packning till bilarna under tiden. När alla väskor var utburna och rummet godkänt, tog vi bilarna till Djurparken och Zoorienteringen. Om starttiderna hade varit utspridda tidigare under helgen var det inget mot de 2,5 timme som skilde första och sista startande i klubben denna dag. Men som tur var kunde ungdomarna hålla värmen till Surfin Bird med Trashman som var helgens favoritlåt bland ungdomarna. De önskade den minst fem gånger hos speakern, men den spelades tre gånger.
Det är tufft men jätteroligt att vara på O-eventet och det märktes så här sista tävlingen, blev det lite extra krokar här och var för några av ungdomarna. Extra klurigt blir det att orientera när det är så mycket att hålla reda på, samtidigt som man inte får krocka med någon annan ivrig orienterare. I år körde de med vänster trafik genom järnvägstunneln, ett smart drag då det minskade krockarna något. Efter ytterligare en trång och varm dusch och lite mat av typ paella, var det dags att styra hemåt igen. Nystrands och Frank tog dock en sväng i djurparken innan hemfärden.
Resultatmässigt gjorde ungdomarna överlag mycket bra tävlingar, de tävlingar som de sprang. Några sprang bara en, någon två och några sprang alla tre. Det är tufft att springa i klasser med mer än 100 stycken i klassen. Bra kämpat alla ungdomar och det är kul att vara ute tillsammans med er på läger, tävlingar och träningar. Till nästa O-event har ni fått ännu mer rutin och då kommer det gå ännu bättre.
Som ni har läst hinner man mycket mellan banankaka och Surfin Bird. Varför nu detta tjat om banankaka. Jo, det var nämligen så att Rasmus sa väl typ banankaka i varannan mening på färden ner till Borås. Vi i bilen tröttnade till slut och han fick kasta ut ordet banankaka ur bilen, ungefär vid Vänga. Sedan när vi städade på söndagsmorgonen hittade AK en bit banankaka på golvet, men det var inte Rasmus men väl Franks. Sedan lyssnade och dansade vi ju till Surfin Bird flera gånger under helgen och på vägen hem nynnade Erik S på den. Även Erik fick kasta ut sången, men det fungerade väl i så där två minuter och väl hemma på garageuppfarten var Erik ”tvungen” att dansa lite också.
Om ni undrar vad det var för mysterium med biljetterna, så undrar vi det också fortfarande. Av någon anledning hade klubbens namn hamnat på en annan klubbs lista, men varför var det väl ingen som visste. Allt ordnade sig till sist och vi var alla nöjda och trötta när vi kom hem, eller.